Inte ens katten gör mig sällskap. Eller hunden... Å kidsen förbereder sig för att sova. Kanske borde jag göra samma sak?

Jag har raderat mina konton på de dejtingsajter jag varit registrerad på, eller iaf pausat för en tid framöver. Det ger ju ingenting alls... Tycker man har massor med kontakter, men det rinner ut i sanden. Antingen är man väl inte tillräckligt intressant. Har ju inga bilder tagna snett uppifrån å ner i klyftan. Inte heller nån där jag ligger på rygg i sängen/soffan å plutar med munnen... Bitter? Ja, det är jag nog. Lite iaf... Han som jag tyckte verkade intressant har det struligt å dessutom har han inte lagt till mig på kik som han sa att han skulle göra.

Så nu ska jag träffa folk old school style. På gymmet (tveksamt), på Ica (hmmm), på jobbet (är sjukskriven), på krogen (va?!?)... Eller vid närmare eftertanke så kanske jag ska fortsätta va singel ?

Jag har ju i perioder varit en flitig nätdejtare. Eller flitig är väl inte rätt benämning, men har träffat några stycken med samma slutresultat. Man vill bara ligga, att ens fundera på att ha en mer seriös relation (även om det sagts så från början) är inte att tänka på... Vad beror det då på?
- På mig? Eftersom jag tydligen bara attraherar karlar som vill ligga (ja, kolla film också innan ligget var ju ok tydligen)... Är jag så tråkig? Inget material för att visa vännerna, föräldrarna?
- Är det nätdejtingen som gör det? Att det där smörgåsbordet med tjejer gör killar rådvilla å hela tiden undrar om det finns nåt bättre? Att det finns ett utbud som gör att man inte vill binda sig vid en person?
- Är det traditionen? Att vi är inpräntade med att vi ska vara monogama? Viss forskning visar tydligen att vi människor inte är gjorde för att hålla oss till en, eller är det bara skrivet av nån som en ursäkt för att vara otrogen?

Nåja, nu är det ju så att det bara är vinklat ur mitt perspektiv. Och nej, jag drar inte alla över en kant. Jag vet också att det finns seriösa personer. Vet också att kvinnor kan vara lika sviniga som män, men det har jag ju ingen erfarenhet av.

Man har kontakt med nån på en dejtingsida å man tycker att det klickar, man har en bra konversation å sen blir det bara tyst...

Jag fattar väl också att konversationerna inte är av samma rang som om det varit en kompis. Men när man diskuterar djupa saker å man (åt båda hållen) berättar saker. Så tycker iaf jag att en förklaring är på sin plats.

... Älskar nån annan.

Är det verkligen så enkelt? Varför älskar ingen mina egenheter? Varför vill ingen ta sig tid å lära känna mig? Varför duger jag bara till att ta med sig hem för tillfälligt sex? Vad är det jag utstrålar för att det ska uppfattas så?

Mattias har inte svarat på mitt sms. Nåja... Var väl nästa steg för honom, trodde väl aldrig på att han skulle vilja komma hem till mig så som han lovade.

Det är dags att älska sig själv. Må bra. Bli stark. Istället för att bli påverkad av andra som inte vill mig nåt bra.

Det här med dejting på nätet, vad ska man säga om det. Verkar ju som att dom jag blir intresserad av endast vill ha nåt tillfälligt. Hur bryter jag mina nuvarande kriterier mot nya så jag kan hitta det där guldkornet? Jag dras ju uppenbarligen till samma sorts killar varje gång, varför gör jag det?

Eller ska jag helt enkelt bara sluta upp med detta å förlita mig på att det bara dyker upp nån? Men har ju inget tålamod. Å andra sidan har jag inget tålamod med alla dessa gigolos å casanovor heller ?

Just nu känner jag mig bara helt tom. All energi har gått åt att försöka fixa det på jobbet å fundera på hur livet i stort är.

Det där med dejting är nog inte min grej. Ska lägga ner det helt å hållet å dessutom stänga ner min nätdejtingsida. Har fått nog av oärlighet å fixering kring att killar mest är ute efter att ligga.

Over and out...

Fick ju till sist svar från Mattias, att han inte kan ge ett svar just nu. Men om jag vill träffas å mysa så är det helt ok... Mitt svar på det? Nej tack, inte intresserad!

Svaret var ju inte oväntat å inte mitt heller för den delen. Är inte intresserad av en kk. Bad honom faktiskt att inte höra av sig nåt mer... Å det kommer han säkert att lova! ;p

Nä, han har väl inte hört av sig. Nu är hans nummer blockat å han kan dra dit pepparn växer (å då är jag ganska mild i mitt ordval)...

Jag ska lägga ner det här med dejtingen ett tag. Försöka komma underfund med vad jag vill egentligen. Förmodligen kommer det vara ett liv som singel som prioriteras, vem har möjlighet att träffa nån där utbudet är oändligt å man inte har nåt att erbjuda. Nätdejting är som ett smörgåsbord å vissa vill ju bara ta för sig.

Life goes on and on and on...