Under min sjukskrivning så har jag bekantat mig med olika hemmafruar i diverse städer... Blir helt matt av hur deras liv ser ut å jag undrar om dom tror att alla lever sånt liv som dom lever, dessa intriger, bråk, skvaller, konspirationer... Förstår att flertalet inte arbetar för all deras tid går åt att snacka skit om andra. Har nog kommit på en lösning, dom borde jobba å ägna lite tid åt omvärldsbevakning... Samtidigt blir iaf jag ändå ganska nöjd med hur jag har det, skulle aldrig orka med sånt där spel.

Surplar på kaffet. Byter kanal.

Alltså... Ekonomin när man är sjukskriven är ju helt kass! Tjejerna fyllde år i november å jag lovade en helg i Sthlm. So far so good... Men nu ska jag boka hotell å inser att det kommer rusa iväg i kostnader så det är löjligt! Om vi ens får tag på nåt boende, kan inte göra nåt förrän utbetalning på onsdag å fredag åker vi... Knivigt? Minst sagt!

Dessutom har jag en tandläkarräkning på 4000:- att se fram emot. Som om det inte vore nog så är det jul... Kan man få hoppa över den? Julen alltså... Det borde vara glädjens tid. Men så är det inte...

Det kunde ha varit värre, det vet jag. Men fan...

Inte ens katten gör mig sällskap. Eller hunden... Å kidsen förbereder sig för att sova. Kanske borde jag göra samma sak?

Jag har raderat mina konton på de dejtingsajter jag varit registrerad på, eller iaf pausat för en tid framöver. Det ger ju ingenting alls... Tycker man har massor med kontakter, men det rinner ut i sanden. Antingen är man väl inte tillräckligt intressant. Har ju inga bilder tagna snett uppifrån å ner i klyftan. Inte heller nån där jag ligger på rygg i sängen/soffan å plutar med munnen... Bitter? Ja, det är jag nog. Lite iaf... Han som jag tyckte verkade intressant har det struligt å dessutom har han inte lagt till mig på kik som han sa att han skulle göra.

Så nu ska jag träffa folk old school style. På gymmet (tveksamt), på Ica (hmmm), på jobbet (är sjukskriven), på krogen (va?!?)... Eller vid närmare eftertanke så kanske jag ska fortsätta va singel ?

Jag har ju i perioder varit en flitig nätdejtare. Eller flitig är väl inte rätt benämning, men har träffat några stycken med samma slutresultat. Man vill bara ligga, att ens fundera på att ha en mer seriös relation (även om det sagts så från början) är inte att tänka på... Vad beror det då på?
- På mig? Eftersom jag tydligen bara attraherar karlar som vill ligga (ja, kolla film också innan ligget var ju ok tydligen)... Är jag så tråkig? Inget material för att visa vännerna, föräldrarna?
- Är det nätdejtingen som gör det? Att det där smörgåsbordet med tjejer gör killar rådvilla å hela tiden undrar om det finns nåt bättre? Att det finns ett utbud som gör att man inte vill binda sig vid en person?
- Är det traditionen? Att vi är inpräntade med att vi ska vara monogama? Viss forskning visar tydligen att vi människor inte är gjorde för att hålla oss till en, eller är det bara skrivet av nån som en ursäkt för att vara otrogen?

Nåja, nu är det ju så att det bara är vinklat ur mitt perspektiv. Och nej, jag drar inte alla över en kant. Jag vet också att det finns seriösa personer. Vet också att kvinnor kan vara lika sviniga som män, men det har jag ju ingen erfarenhet av.

Ja, landade väl ganska brutalt igår efter flera dagars gott humör å fått gjort massor!

Men blir så less på allt tjat! Man ljuger om petitesser, dom tjafsar om smink å tycker att jag ska lösa det. Dom tycker att det är deras rätt att bete sig hur man vill å säga vad man vill å få saker som dom anser sig vilja ha... Blir så less!

Att ut å äta på lördag är i farozonen. Även weekendresan till Sthlm börjar jag tveka om... Låter kanske bryskt, men när ska dom lära sig vad konsekvenser är om jag inte är konsekvent? I grunden är det ju jag som från början inte varit konsekvent... Är det försent tro?

Ofta slås jag av hur ologiska lösningar mina tonåringar använder sig av...

? Varför inte slänga skräpet där det ska vara? Dvs i soppåsen? Inte bakom soffan. Inte heller under soffan, eller under badkaret.

? Varför inte lägga sina smutsiga kläder där de ska vara? Dvs i tvättkorgen. Inte bakom soffan. Eller under soffan. Inte heller jämte tvättkorgen.

? Varför inte svara i sin mobil när jag ringer? Istället säger man att batteriet tagit slut... Döh! Inte ens jag är så gammal att jag inte vet hur det funkar.

? Varför inte ställa in smutsig disk i diskmaskinen? Inte bara ställa det på bänken. Inte heller låta det vara på sitt rum tills det kryper nåt ur muggen eller vad det nu kan va. Inte slänga bestick för att det är lättare än att göra rätt...

? Varför är det aldrig några skor i skohyllan? Varför hänger jackorna aldrig där dom ska hänga?

? Varför sno mitt smink å sen skylla på varandra?

Alla dessa varför!!

Man har kontakt med nån på en dejtingsida å man tycker att det klickar, man har en bra konversation å sen blir det bara tyst...

Jag fattar väl också att konversationerna inte är av samma rang som om det varit en kompis. Men när man diskuterar djupa saker å man (åt båda hållen) berättar saker. Så tycker iaf jag att en förklaring är på sin plats.

Jodå, ska nog klara av att somna innan midnatt. Vilade en timme vid lunchen å det var allt... Är så trött nu.

Men varför sitter jag då kvar här i soffan å häckar. Mot sängen (som dessutom är nybäddad)!!!!

Gonattens ??